Författare: frida

Innan vi kom fram till Fatmomakke stannade vi till vid Norgefarargården i Klimpfjäll. Från Norgefarargårdens hemsida: Kulturmärkt timmerhus i byn Klimpfjäll byggt 1832 och 1860. För de fjällbönder som skulle till handelsplatserna Kroken och Mosjöen i Norge blev gården en naturlig anhalt med logi för bönderna och deras hästar. Här finns en sommarservering med råvaror från orten och en stallbutik med försäljning av Hantverk, presenter, souvenirer, naturprodukter, röding och öring.

Vi hade sådan tur så att just den dagen vi var där bakade de tunnbröd, så vi fick naturligtvis köpa en påse nybakat tunnbröd med oss.

Smakade härligt med lite stark, smakrik ost och en kall öl!

Så här står det i inledningen i Länsstyrelsens skrift om Fatmomakke: Fatmomakke i Vilhelmina kommun är en av landets 16 bevarade kyrkstäder. Platsen med kyrkan som samlingspunkt har under århundraden samlat samer, nybyggare och annan lokalbefolkning långt bort från dagens allfarvägar. Där har man gått i mässa, döpt sina barn, gift sig, samlats för möten och sammanträden, blivit undervisad, idkat handel, hållit föredrag och umgåtts. 

För den som är lite äldre och minns Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst kan det vara intressant att veta att hon skänkte pengar till en bönekåta som Frälsningsarmen ansvarar för i Fatmomakke. Lyssna på Lapp-Lisa och hennes största ”hit”, Barnatro, här: https://www.youtube.com/watch?v=VJKSgJ4rLO0

Vi vaknade upp mitt uppe på fjället efter en fricampingsnatt i stillheten och tystnaden på Stekenjokksplatån. I informationen om Vildmarksvägen står det: ”Att åka Vildmarksvägen är som att fjällvandra med bil!” Men vi tänkte att vi måste väl prova på att ta några egna steg också!

En Ljungpipare var tydligt irriterad på vår närvaro – antagligen hade den ungar i närheten.

Vi följde en skoterled rakt ut ”in the middle of nowhere”. Det var, förutom Ljungpiparen, alldeles tyst och stilla. Efter ett par km vände vi och gick tillbaka igen. De hägrande snöpartierna var alltför långt borta.

I kikaren såg vi att något rörde sig på toppen av fjället ”Domprosten”,  1014 möh. Det visade sig vid en förstoring av bilden som Sören tog att det var en ensam vandrare som hade nått toppen. Se bild nedan.

Vi valde här, liksom i Åre, den kortaste vandringsleden; den till Lejarfallet 4 km bort – vi får ju tänka på att vi är gröngölingar, eller pelikaner som en kompis skulle säga, när det gäller det här med vandring. (Pelikaner är tydligen fjällguiders epitet på nybörjare ;))

Det visade sig vara en förhållandevis lätt vandringsled utefter Lejarälven – och mysigt med älvens brusande som ackompanjemang till våra steg och myggens surrande.

Ett litet lätt duggregn och några tusen mygg gjorde sällskap med oss vid dagens etappmål: Lejarfallet – men vackert var det!

Det gick inte ens att sitta ner och njuta av att vara framme vid fallet – vi körde någon slags krigsdans med myggen, samtidigt som vi slängde i oss kaffe och mackor för att sen starta vandringen tillbaka igen.

Dagens belöning blev våffla med hjortronsylt och grädde på Ankaredes mysiga Café! Detta efter att vi hade tagit en välbehövlig dusch i det lilla servicehuset som fanns i anslutning till parkeringen – Ankarede fick många pluspoäng när vi väl hade upptäckt hur fint det var där! (Bortsett från myggen då – men en tur dit lite längre fram på sommaren eller tidig höst är nog toppen!) Det får det bli kommande år.

Innan vi lämnade Gäddede tog vi en cykeltur in till byn för att handla lite och besöka turistbyrån för att få lite tips…

…lite engångstallrikar i affären (visst får man dra in på disk när man är ute och åker?!) och turistbyrån var stängd, det var ju söndag – tänkte inte på det!

Men utanför turistbyrån har man gjort ett ambitiöst projekt att visa upp fjällvärldens flora – många fina blommor fanns det där.

Dagens etappmål med husbilen fick bli Ankarede…parkeringen var lite anonym och inte så välkomnande så vi kände oss tveksamma till om det var värt att kliva ur husbilen för att kolla vad som fanns bortom parkeringen och de hundratal kärlekskranka bromsar (flygfän) som mötte oss och som sökte sig till värmen från bilens motorhuv.

Men det var tur att vi tittade in i själva samebyn! En fin kyrka, många välvårdade och även nybyggda kåtor fanns det i byn. Vi fick lära oss att Ankarede sedan många hundra år är en samlingsplats för samer och framförallt midsommarhelgen är den helg då man träffas där. I det lilla mysiga caféet fick vi tips om olika vandringsleder som utgår från Ankarede. Kanske någon etapp/vandringsled kan passa för morgondagen?

Ett första ”måste” på Vildmarksvägen när man som vi kommer från Strömsund är Hällingsåfallet – men vägen dit lämnar mycket i övrigt att önska! Smal grusväg av tvättbrädekaraktär! Men det var många som var på väg till fallet 😉

Hällingsåfallet 45 meter, mäktigt 😊 Klicka för att se en läcker video…
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2424335967603190/

Sen kom vi till nästa övernattningsställe: Gäddede camping.

På väg till Välliste som ligger efter vägen ner mot Vålådalen stannade vi för att få lite bilder på alla fina sommarblomster som växer vid vägrenen! Inte utan att man kommer att tänka på Wilhelm Petterson Bergers ”Intåg i sommarhagen”! https://www.youtube.com/watch?v=dc9TcHzcsVM

Efter gårdagens 5 timmarspass vid Storulvån…
…så blev det nu ett kortare men ack så mycket brantare klättringspass uppför Välliste fjället…det var riktigt brant! Men när vi väl var uppe på fjället fick en underbar utsikt mot bl.a. Åreskutan!

Vi valde att ta den tuffaste vägen upp! Här var det frågan om ”Kliv överlev, kliv…!”, Stanna och hämta andan, kliv vidare!

Men det var mödan värt! Det var vackert däruppe!

Utsikt från Vällista fjället, klicka på länken!
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2423121131058007/

Väl nere vid Frida igen tog vi en lättare lunch innan vi fortsatte mot Strömsund – som räknas som startpunkten för Vildmarksvägen.

Vid hembygdsgården i Strömsund finns det en fin ställplats utan någon service förutom tillgång till toaletter vid Hembygdsgården. En nybyggd anläggning för latrintömning fanns vid brofästet. Så det funkade bra.

En morgonpromenad runt Hembygdsgården stugor hann vi med innan vi åkte vidare. Där finns bl.a. en staty av Jätten Jorm från Beppe Wolgers saga om Dunderklumpen! Läs mer om Dunderklumpen på https://www.stromsund.se/1484.html

Ett museum med många spännande saker bl.a. uppstoppade djur finns också på Hembygdsgårdens område.

Nu var det så dags med det första riktiga försöket att vandra i fjällvärlden! Matsäcken med lunchmacka skall packas och övrig utrustning som kikare och skavsårsplåster ska ner i ryggsäcken. Myggmedel? Jo, det kan vara bra att ha!

Det började rätt lätt med en anpassad och lättillgänglig stig …

… som sedan övergick i en brantare och tuffare vandringsled – tufft för en otränad och något överviktig kropp! Men målet – att få uppleva att ha tagit sig upp på fjället ovanför trädgränsen för egen maskin var det som hägrade!

Många stopp för att hämta andan blev det och fikat med äggmackor smakade fint däruppe!

En hjord med renar syntes i snön på fjället!

Rätt stolt och nöjd över att ha klarat strapatserna så här långt! Nu var det ”bara” att gå ner igen! Och med lite tyngd som skjuter på så gäller även det på knän och leder!

Väl ”hemma” vid vår fricampingsplats igen efter att ha duschat och bytt om på Storulvåns Fjällstation var det gott att få pusta ut med ett glas vin!

Bergbanan i Åre är en institution med över 100 år på nacken. Ett ”måste” att åka med den när man är i Åre!

Vid bergbanans toppstation var det full aktivitet! Åre är inte bara en ort för vinterturism – nu är det även full fart i backarna på sommaren med bl.a. cykling ”downhill” och många vandringsalternativ.

Själva valde vi mellan att ta Bergbanan ner igen eller en lättare vandring. Det fick bli Trollstigen mot Åre by! Det visade sig bli den första av våra mer eller mindre strapatsrika vandringar under den här roadtrippen.

Vi fick höra att den för Åre en gång så karakteristiska Kabinbanan som invigdes 1976 nu kommer att pensioneras och monteras ned efter nästa vintersäsong. Så att ta en ”sista?” tur med Kabinbanan blev också ett ”måste”. Killen som skötte vår kabin på vägen upp  berättade att Kabinbanan är alldeles för dyr i drift i förhållande till dess kapacitet samt att den pga av sitt utsatta läge kräver mycket arbete för att hållas i drift under tuffa förhållanden med mycket snö, vind och kyla. Men den mer än 100 år gamla Bergbanan, den är ”still going strong!”

Vi hann precis upp med Kabinbanan på en av de sista turerna för dagen så vi fick nöja oss med utsikten från toppstationen (och den var helt OK) – vi hann inte med någon vandring upp till Åreskutans topp innan sista turen för dagen gick ner igen. Den toppen får vi ta någon annan gång.

Vi fortsatte sedan till STFs Fjällstation vid Storulvån – där var det fullt på parkeringen (där man egentligen inte får stå med husbil för att campa men man får parkera där under den dit man vandrar på någon av de vandringsleder som utgår från Storulvåns Fjällstation) Så vi fricampande någon km från Storulvån.

Resan fortsatte från Nusnäs till Rätansjön och Kojbyns Naturcamping…
…på vägen dit blev det en fikapaus på en fin rastplats. Men vi fikade i husbilen för det var kallt som sjutton: bara 12 grader ute!

På vår fortsatta väg norrut passerade vi en plats där vi såg att det stod några husbilar i skogskanten, vi vände och åkte in för att kolla närmare och kanske ta en eftermiddagsfika.
Det var Kojbyns Naturcamping och det blev en positiv överraskning för oss.
Så vi bestämde oss för att stanna där över natten. Det var lite mulet och kallt på på vägen dit och det kom några regnstänk…men bara vi hade stannat Frida så sprack himlen upp och solen värmde oss…

Här kommer några bilder från Kojbyns Naturcamping och Stugby. Det finns en gourmetrestaurang där, nybyggt servicehus med fina, fräscha duschar, latrintömning och möjlighet att fylla vatten. Väl värt ett stopp! Läs gärna mer på deras hemsida: kojbyn.com

…vi planerar nu att åka Vildmarksvägen, första etappen blev till Nusnäs…

…på vägen upp stannade vi till vid Säterdalen för lunch.

I Nusnäs var det full aktivitet med bl.a. målning av Dalahästar beskådad av turister från när och fjärran…

Fin ställplats (parkering utan el eller annan service) vid Nusnäs där vi fricampade…

Vi startade tidigt från Mellansundet för att hinna iväg före det utlovade regnet och väl framme i Nusnäs möttes vi av en skön härlig eftermiddagssol