Vi valde här, liksom i Åre, den kortaste vandringsleden; den till Lejarfallet 4 km bort – vi får ju tänka på att vi är gröngölingar, eller pelikaner som en kompis skulle säga, när det gäller det här med vandring. (Pelikaner är tydligen fjällguiders epitet på nybörjare ;))
Det visade sig vara en förhållandevis lätt vandringsled utefter Lejarälven – och mysigt med älvens brusande som ackompanjemang till våra steg och myggens surrande.
Ett litet lätt duggregn och några tusen mygg gjorde sällskap med oss vid dagens etappmål: Lejarfallet – men vackert var det!
Det gick inte ens att sitta ner och njuta av att vara framme vid fallet – vi körde någon slags krigsdans med myggen, samtidigt som vi slängde i oss kaffe och mackor för att sen starta vandringen tillbaka igen.
Dagens belöning blev våffla med hjortronsylt och grädde på Ankaredes mysiga Café! Detta efter att vi hade tagit en välbehövlig dusch i det lilla servicehuset som fanns i anslutning till parkeringen – Ankarede fick många pluspoäng när vi väl hade upptäckt hur fint det var där! (Bortsett från myggen då – men en tur dit lite längre fram på sommaren eller tidig höst är nog toppen!) Det får det bli kommande år.
