Här lägger vi in lite om våra äventyr med husbilen Frida!
Trollharen – en favorit i repris! Här får man stå gratis om man inte behöver el. Lite inköp av rökt fisk med goda röror gör nog att det går ihop sig för den trevlige krögaren/fiskaren i alla fall.
Lite hallon och blåbär till frukostyoghurten hittade vi.
Dagens upplevelse blev Mannaminne – ett svårbeskrivbart friluftsmuseum.
Från Wikipedia: ”Mannaminne är ett friluftsmuseum i Häggvik i Kramfors kommun, Västernorrlands län, skapat av konstnären Anders Åberg. Museet grundades 1980 och har sedan dess vuxit till att omfatta ett 50-tal byggnader. Bland byggnaderna i friluftsmuseet finns både ditflyttade historiska byggnader och hus som är byggda på plats.”
En gratis ställplats i Härnösands centrum/hamn blev dagens slutdestination.
En festivaldag med Marina förtecken var utlovad under lördagen men Härnösandsborna verkade ha sovmorgon för vi kände oss rätt ensamma som åskådare till evenemangen.
Ett besök i Härnösands vackra domkyrka hann vi med innan vi åkte vidare.
Norrfällsvikens Camping var en positiv överraskning. Stort område med många, relativt naturliga, platser.
En lätt upptäcktsvandring i närområdet kändes som en bra start på dagen…
Vad gör husvagnen på dansbanan? Korvmoj till kvällens dansanta publik???
En härlig vy över fjärden utanför campingen.
En motionsslinga runt udden lät intressant, en del klapperstensfält skulle passeras – men hur svårt kan det vara???
Efter många passerade klapperstenar kom vi fram till den magnifika utkiksplatån – utformad efter ett idé om en upp-och-nervänt båtskrov.
Klapperstensfälten kallades förr i folkmun för Hin Håles åkrar eller Djävulsåkrarna. Det kan man förstå – för de var rätt svårforcerade även om man på många ställen lagt stenar tillrätta för att underlätta framkomsten. Man kan tydligt se mönstret av många gamla strandlinjer. Här finns också ett fornminnesområde med rösen från bronsåldern. Klapperfälten växer i takt med landhöjningen fortfarande upp ur havet.
Vi tror att det här Högbonden – en av Sveriges högst belägna fyrplatser -som sticker upp ur havet där borta.
”Motionsslingan” visade sig vara en tuff vandring både uppåt och nedåt men till slut kom vi ändå fram nere vid det gamla fiskeläget.
Belöningen blev världens godaste strömming med lingon och potatismos! En iskall ”Höga-kusten-öl” satt också bra!
Ett litet fiskerimuseum måste ju också finnas vid ett gammalt fiskeläge.
Vi började dagen med en lätt vandring från Entré Syd vid Skuleskogens Nationalpark. Vi följde strandlinjen från Kälsviken till Näskebodarna. Lite stock och sten men inga höjdmeter att besegra – skönt!
Frida vid kvällens mål: Norrfällsvikens Camping.
På vägen ner till Skuleberget och Skuleskogens nationalpark passerade vi Själevads vackra åttkantiga kyrka innan vi gjorde ett besök på Fjällrävens outlet alldeles intill.
Efter en natts god sömn var det dags för nästa äventyr – vi skulle tas upp till Skulebergets topp – hur svårt kan det va? Och med hjälp linbanan skulle vi snart vara nere igen!
En kort cykeltur från ställplatsen till vandringens startpunkt.
Och som vanligt – utsikten var mödan värt. Och känslan av att ha ”besegrat” berget. Men det kryllade av barnfamiljer och de flesta (alla) höll ett högre tempo än oss – oavsett ålder.
Dagens belöning: Våfflor med sylt och grädde – notera mjölken!
Det visade sig att linbanan var stängd pga underhåll – så det var bara att gå ner också – det var inte heller alldeles lätt med mycket som tryckte på. Med en lätt överviktig kropp blir det törstigt att gå nedför också!
En fricampingsnatt vid Järnäsklubb blev helt OK – en glass i solen satt fint i den härliga marina miljön.
Äntligen – doften av hav!!! Visst – fjällvärlden är toppen men ingenting går upp mot doften av hav!
En räkmacka till kvällen från ”Kvarkens Fisk”.
Årets varmaste dag – hittills – även här uppe norr om Umeå -så det var skönt att bara pusta!
Ett strömmingssalteri fanns det i byn – ”Rovögerns Surströmming” – så vi passade på att inhandla ett par burkar av den, enligt producenten, mycket goda surströmmingen gjord på romstinna honor – som lär vara en delikatess. Vi får se hur det är med det på den kommande surströmmings-skivan med Detleffscluben på Westerqwarn senare i augusti.
Nu var det 30 grader varmt utlovat även häruppe i norr, så relativt tidigt på förmiddagen, innan den värsta värmen hade etablerat sig tog vi en cykeltur till Polarmuséet.
En riktig nostalgitrip blev det! Den här husvagnen nedan, Apollo 610 är byggd 1991, kul att se det gedigna bygget och alla de andra olika modellerna med tillhörande rekvisita inne i museet.
Polar var en gång i tiden stora sponsorer av olika idrotter som t.ex. motorsport och hockey. Säkert ett bra grepp för att få varumärket känt.
Inlandsbanan passerar Dorotea och har t.o.m en hållplats vid Dorotea Camping. Roligt att se att det var många resenärer på tåget. Ett populärt sätt att semestra på!
Lokföraren blev inte glad och tutade rejält när föraren av Volvon chansade på att hinna över järnvägen innan tåget kom. Som tur var gick tåget rätt sakta så det gick bra den här gången.
En barnfamilj från Malmö hade bott ett par nätter på Dorotea Camping och skulle nu vidare norrut.
På vägen från Fatmomakke ner mot Dorotea gjorde vi ett första fikastopp vid bron över mot Södra Stornäs och tog några bilder västerut mot fjällvärlden då vi anade att detta var sista chansen att få sådana motiv på den här resan.
I Saxnäs stannade vi och köpte Rödingsklämmor till den kommande lunchen.
Rödingsklämmorna var jättesmarriga och vi passade på att avnjuta dem innan vi tog en närmare titt på Trappstegsforsen
Klicka för att se videon från Trappstegsforsen:
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2432943856742401/
Dagens slutstation blev Dorotea Camping.
Mycket röding blev det den dagen. Vi hittade på vägen till Dorotea ytterligare ett ställe som sålde röding. Nu blev det rökt röding med en god romröra med creme fraiche till.
Återigen valde vi den kortaste vandringsleden av dem det fanns att välja på: Till Marsfjällskåtan, en vandring på 7 km dit – och sen lika långt hem. Dessutom hade sommarvärmen kommit ifatt oss!
Ett par fjällkartor i pappersformat hade vi investerat i innan vi åkte hemifrån, men nu var vi på ”kartlöst” område – vilken tur att det finns appar med kartor att ladda ner! De fungerar utan mobiltäckning, men det gäller att ha ström kvar i mobilen under hela sträckan, så nu står det en powerbank på inköpslistan
Mycket uppför blev det och dessutom fanns det gott om stenar och rötter att hålla koll på!
Där uppe någonstans hägrar Marsfjällskåtan!
Vi korsade Svartbäcken – men det var nog inte Owe Törnqvists, Svartbäcken?! Ja, visst ja den finns i Uppsala: https://www.youtube.com/watch?v=TB6RXgLx9YA
Likheten med Svartbäckens Rödaste Ros är nog den högröda ansiktsfärgen! Det var varmt, svettigt och törstigt!
Fjällbäcksvattnet smakade gott, det är tur att det finns! Och vilken lyx att kunna få dricka det friska, fräscha vattnet direkt från bäcken!
Vi passade dessutom på att svalka av oss med det friska fjällbäcksvattnet. Skönt!
Nästan framme! Bara några hundra meter kvar!
Målet för dagen är nått! Marsfjällskåtan som byggdes av STF på 1930-talet.
Fin utsikt däruppe! Väl värd den, för vår del, rätt tuffa vandringen dit upp.
Kängorna fick luftas under fika-/lunchpausen!
Förutom kåtan med en vedspis och tofter att ligga på vid övernattning, finns det en vedbo och ett hemlighus.
Väl ”hemma vid Frida” igen var det skönt att få svalka hela kroppen i älven som flöt förbi ställplatsen.
