Återigen valde vi den kortaste vandringsleden av dem det fanns att välja på: Till Marsfjällskåtan, en vandring på 7 km dit – och sen lika långt hem. Dessutom hade sommarvärmen kommit ifatt oss!
Ett par fjällkartor i pappersformat hade vi investerat i innan vi åkte hemifrån, men nu var vi på ”kartlöst” område – vilken tur att det finns appar med kartor att ladda ner! De fungerar utan mobiltäckning, men det gäller att ha ström kvar i mobilen under hela sträckan, så nu står det en powerbank på inköpslistan
Mycket uppför blev det och dessutom fanns det gott om stenar och rötter att hålla koll på!
Där uppe någonstans hägrar Marsfjällskåtan!
Vi korsade Svartbäcken – men det var nog inte Owe Törnqvists, Svartbäcken?! Ja, visst ja den finns i Uppsala: https://www.youtube.com/watch?v=TB6RXgLx9YA
Likheten med Svartbäckens Rödaste Ros är nog den högröda ansiktsfärgen! Det var varmt, svettigt och törstigt!
Fjällbäcksvattnet smakade gott, det är tur att det finns! Och vilken lyx att kunna få dricka det friska, fräscha vattnet direkt från bäcken!
Vi passade dessutom på att svalka av oss med det friska fjällbäcksvattnet. Skönt!
Nästan framme! Bara några hundra meter kvar!
Målet för dagen är nått! Marsfjällskåtan som byggdes av STF på 1930-talet.
Fin utsikt däruppe! Väl värd den, för vår del, rätt tuffa vandringen dit upp.
Kängorna fick luftas under fika-/lunchpausen!
Förutom kåtan med en vedspis och tofter att ligga på vid övernattning, finns det en vedbo och ett hemlighus.
Väl ”hemma vid Frida” igen var det skönt att få svalka hela kroppen i älven som flöt förbi ställplatsen.
