180930 Scharnebeck (Moseldalen)

Idag började vi resan hem. Första biten genom den vackra Moseldalen och

med en sista blick upp mot den välkända borgen, Reichsburg, i Cochem.

Sedan blev det mycket Autobahn och många vägarbeten. Som tur var åkte vi på en söndag så det var just inga lastbilar och långtradare ute på vägarna.

54 mil senare var vi framme i Scharnebeck – kvällens ställplats.

180929 Ernst (Moseldalen)

Vi vaknade till ännu en dimmig morgon men som vanligt lättade dimman av solens värme.

Vinfesten vi letade efter igår visade sig vara i Ellenz grannby Poltersdorf. Dit gick dagens cykeltur.

Pumpor påminner om Skördefesten på Öland som också är den här helgen – den missar vi i år – men att strosa här i solen och värmen är minst lika mysigt.

Kommersen var i full gång med hantverk och knallar och att få köpa valnötter av glada skolbarn var trevligt.

Hela byn var i farten och umgänget grannar och vänner emellan var livligt. och glatt.

Ja så måste vi ha lite i magen – och på något sätt går det alltid att göra sig förstådd även om det är si och så med tyskan.

Det blev en jättegod marinerad och grillad köttbit med löksky och potatissallad! 

Efter lunchen gick vi till nästa vinbonde och provade vinet där – ost och vindruvor smakade fint till.

Lite traditionell tysk umpa, pumpa musik hör till en vin- och gatufest. Men de hade en bred repertoar och när de spelade ”Gabriellas Song” blev vi  positivt överraskade.
Sår här lät det…

Kaffe och en smarrig tårtbit slank sen ner hos nästa vinbonde.

Ja, sen var det dags att släcka törsten hos en fjärde vinbonde – vi måste ju styrka oss innan cykelturen tillbaka till Ernst! Men först lite mer umpa bumpamusik – även den här orkestern hade en trevlig repertoar och leddes av en taktfast dam.

För er som undrar så kom vi,  mätta och belåtna, välbehållna tillbaka till Frida.

180928 Ernst (Moseldalen)

Då var det dags för dagens cykeltur!

Tyvärr så ”blommar” vattnet i Moselfloden – det är alldeles grönt av alger. Vilket förstör lite av skönheten i området.

Målet för dagen var Ellenz där en vingatufest skulle gå av stapeln i helgen – men ingenting tydde på en stundande vinfestival så vi tog färjan över till grannbyn,

som heter Beilstein.

Där var det mera folk i rörelse bland restauranger, caféer och trånga gränder – riktigt mysigt!

Det var svårt att välja lunchställe i det stora utbudet men till slut

hittade vi ett ställe som såg bra ut – de serverade bl.a. Toast Hawaii och därtill ett glas gott Riesling!

Jubilaren såg nöjd ut med dagens lunch.

Lite blåst och duggregn fick vi på cykelturen ”hem”.

Vi hade slut på frukostyoghurt och livsmedelsaffärer är det inte gott om i området – då måste man vara bilburen – närmaste butik inom cykelavstånd visade sig vara en butik med biodynamiska varor – den liknar en hälsokostbutik hemma i Sverige – men med en något annorlunda komplettering av utbudet; cykel- och kanotuthyrning! Yoghurt och en massa andra nyttigheter hade också förstås.

180927 Ernst (Moseldalen)

Vi lämnade Pündereich och började rulla norrut, dagens första stopp blev vid Zell, som är känd för sitt varumärke ”Schwartze Katz”. Den svarta katten får också vara ”rondellhund” vid infarten till byn.

Dimmigt, som vanligt på förmiddagen.

Men under tiden vi intog vårt förmiddagsfika så lättade dimmolnen.

Hög tid att upptäcka den mysiga byn!

Tysk parkeringskonst – nedanför trappen. (Det kanske fanns en infart från andra hållet?)

Weingut Henrich Mayer, som vi tänkte besöka, hade sovmorgon och öppnade inte förrän kl 14.00, så det blev inget vin köpt där.

Dagens första tanke var att vi nu skulle fortsätta norrut och lämna Moseldalen men någon mil från Koblenz så konstaterade vi att vi ville stanna kvar i den vackra och trivsamma miljön.

Så vi vände söderut, målet var Ellenz där det ska bli vinfestival till helgen. Men där var det fullt på alla camping- och ställplatser. Då fick vi prova i grannbyn Ernst, där vi stannat till tidigare med våra reskamrater från Dethleffscluben, och vi fick plats för natten utanför vinbutiken vi tidigare hade handlat i. Som tack för att vi kom tillbaka fick en liten flaska vin i gåva.

Skörden var i full gång och inleveransen av druvor till vinkooperativet som ligger i samma hus som vinbutiken, pågick för fullt.

Här på mottagningen pressas saften ur druvorna, den tankas sedan över på tankbilar och körs ner till Bernkastel där man tillverkar vinet.  De urpressade druvorna transporteras ut på transportband för kompostering. Intressant och roligt att få se processen på lite nära håll. Det ligger en speciell doft av ”vindruvspress” över Moseldalen under skördetiden och tjejen i vinbutiken berättade att hon verkligen tycker om den här årstiden och den speciella doft som skördearbetet för med sig.

180926 Pünderich (Moseldalen)


Som vanligt vaknade vi till en dimmig morgon men det är magiskt och fantastiskt vackert när dimman lättar.

Dagens slutmål blev Pünderich, lite kringelkrokar blev det innan vi kom fram.

Vi hade fått tips om en trevlig och mysig vinodlarfamilj här så vi tog ner cyklarna och gav oss ut på span…

..vackra omgivningar men huset vi letade efter gäckade oss, till slut låg det mitt framför oss bara några hundra meter från ställplatsen…Och vi hade tur, sonen i huset kom precis hem för att hämta en vagn och när han hörde att vi var intresserade av deras vin ringde han efter mamma trots att de hade fullt upp med vinskörden. Så vi fick vänta några minuter i det fina vädret och de vackra omgivningarna…

Vi blev varmt välkomnade och fick prova 6 sorters olika Rieslingviner från olika årgångar, från olika sorters jordar och med olika sötma. Alla smakade fantastiskt gott.. så vi köpte 2 flaskor av 3 olika sorter… dem får vi spara till speciella tillfällen…

Sören beklagar att han bara tog en bild av värdinnan och mig (Ann) när vi hade klarat av vinprovningen, vi är kanske inte till vår fördel någon av oss, men så blir det kanske när man har provat ett antal viner?!

180925 Piesport (Moseldalen)

Idag vände vi kosan norrut igen för att kolla upp ett par vingårdar vi fått tips om.

Målet för dagen var Piesport och vägen vi valde var mycket vacker med serpentinvägar ner mot Piesport. Speciellt fint var det när solen tittade gram genom dimmolnen.

Först stannade vi och fikade vid ortens köpcentrum EDEKA MARKT

Sen letade vi reda på en ställplats och som vanligt när vi åker efter koordinater så blir det lite fel. Den här gången hamnade vi högt upp bland vindruvsodlingarna men så småningom hamnade vi rätt och fick en jättefin plats nära floden Mosel.

Sen var det dags för cykelturen runt i omgivningarna och span efter HAARTs vingård.

Vi hittade vinbonden men butiken var stängd för att alla var ute och jobbade med skörden.

Så vi fick njuta av omgivningarna i stället.

Och på det närliggande Caféet och Hotellet fick vi i alla fall njuta av HAARTs vin tillsammans med en god macka med rökt, torkad skinka.

På vägen tillbaka till ställplatsen så passerade vi EDEKA MARKT igen och köpte oss en flaska av det goda vinet.

180924 Trier (Moseldalen)

Efter en regnig och blåsig söndag vaknade vi till ett strålande solsken.

Dagens mål var den gamla staden, Trier. –Ett ”måste” att se i Trier är Romerbrücke – Tysklands äldsta bro med en bas från 100-talet av stenpålverk djupt inbäddade i flodbädden. Dess valv och körbana byggdes av röda tegelstenar på 1700-talet, då bron fungerade som entré till staden.

Från krönet på Romerbrücke.

Karl Marx föddes i Trier 1818 för 100 år sedan. Här är ”Karl Marx house”.

Gatudekorationer i Trier.

Delar av ”Moselgruppen” samlad i Trier.

Porta Nigra – från Wikipedia: ”Svarta porten, är en romersk stadsport i Trier. Den uppfördes i grå sandsten från år 186 till 200 e.Kr.
Under romartiden var Porta Nigra en av stadens fyra portar: Porta Nigra i norr, Porta Alba i öster, Porta Media i söder och Porta Inclyta i väster. Av dessa återstår idag endast Porta Nigra.”

Sista kvällen med gänget. Efter Trier skildes våra vägar åt. Wivianne och Benny fortsatte söderut för att tillbringa vintern i Spanien. Vi stannade kvar i Moseldalen för att upptäcka mera och resten av gänget påbörjade resan hem.

180922 Bernkastel (Moseldalen)

På förmiddagens cykeltur upptäckte vi det här alternativet till husbil…

… men vi byter nog inte bort våran Frida

Vingården ”Wehlener Sonnenuhr” har flera solur på bergen runt omkring sina odlingar, och de verkar gå rätt också…

Här är det full fart på vindruvsplockningen. Enligt lokala vinodlare så ligger skörden i år några veckor tidigare än vanligt pga av den varma och torra sommaren. Men vinplantorna har inte lidit någon skada, tvärtom det blir en riklig och bra skörd här i år och man tror på fina kvalitéer. Vinplantorna har rötter som sträcker sig sju meter ner i jorden och kan på det viset tillgodogöra sig  det grundvatten som finns där.

Under eftermiddagen tog vi en tur med cyklarna in till Bernkastel…

Vi fick ta del av folkvimlet och lördagsunderhållningen i form av blåsorkestrar/storband…

..och en del passade på att tvätta fönster under lördagsunderhållningen –  det är säkert trevligare att städa till tonerna av lite glad musik! Lunchmacka och cappuccino smakade bra i vimlet..

PÅ eftermiddagen tog ”grabbarna” en tuffare cykeltur upp bland vinodlingarna – de måste ju testa elcyklarnas kapacitet! Det blev nog en test av deras egen kondition också …

Den fina utsikten var mödan värd konstaterade dom….

Och senare på kvällen åt vi en god middag på Josefshof – innehavaren har danskt ursprung och pratade lite svenska vilket gjorde det lättare för oss att beställa gott vin, öl, Wienerschnitzel med champinjonsås eller Forell med tillbehör för dem som föredrog det.

180921 Bernkastel (Moseldalen)

Wivianne och Benny överraskade oss med äppelkaka och vaniljsås på fredagsförmiddagen – smarrigt!

Huset där Weingut Pohl-Botzet huserar, det var där vi var på vinprovning och middag under gårdagskvällen. Vi köpte en flaska av deras jungfruvin – från den första skörden av deras 5 år unga vinstockar.Och några andra fina hus och gränder i byn Graach, där vi bor på ställplatsen.