190727 Dorotea

Nu var det 30 grader varmt utlovat även häruppe i norr, så relativt tidigt på förmiddagen, innan den värsta värmen hade etablerat sig tog vi en cykeltur till Polarmuséet.

En riktig nostalgitrip blev det! Den här husvagnen nedan, Apollo 610 är byggd 1991, kul att se det gedigna bygget och alla de andra olika modellerna med tillhörande rekvisita inne i museet.

Polar var en gång i tiden stora sponsorer av olika idrotter som t.ex. motorsport och hockey. Säkert ett bra grepp för att få varumärket känt.

Inlandsbanan passerar Dorotea och har t.o.m en hållplats vid Dorotea Camping. Roligt att se att det var många resenärer på tåget. Ett populärt sätt att semestra på!

Lokföraren blev inte glad och tutade rejält när föraren av Volvon chansade på att hinna över järnvägen innan tåget kom. Som tur var gick tåget rätt sakta så det gick bra den här gången.

En barnfamilj från Malmö hade bott ett par nätter på Dorotea Camping och skulle nu vidare norrut. 

190726 Från Fatmomakke till Dorotea

På vägen från Fatmomakke ner mot Dorotea gjorde vi ett första fikastopp vid bron över mot Södra Stornäs och tog några bilder västerut mot fjällvärlden då vi anade att detta var sista chansen att få sådana motiv på den här resan.

I Saxnäs stannade vi och köpte Rödingsklämmor till den kommande lunchen. 

Rödingsklämmorna var jättesmarriga och vi passade på att avnjuta dem innan vi tog en närmare titt på Trappstegsforsen
Klicka för att se videon från Trappstegsforsen:
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2432943856742401/

Dagens slutstation blev Dorotea Camping.

Mycket röding blev det den dagen. Vi hittade på vägen till Dorotea ytterligare ett ställe som sålde röding. Nu blev det rökt röding med en god romröra med creme fraiche till. 

190725 dag 2 i Fatmomakke…

Återigen valde vi den kortaste vandringsleden av dem det fanns att välja på: Till Marsfjällskåtan, en vandring på 7 km dit – och sen lika långt hem. Dessutom hade sommarvärmen kommit ifatt oss!

Ett par fjällkartor i pappersformat hade vi investerat i innan vi åkte hemifrån, men nu var vi på ”kartlöst” område – vilken tur att det finns appar med kartor att ladda ner! De fungerar utan mobiltäckning, men det gäller att ha ström kvar i mobilen under hela sträckan, så nu står det en powerbank på inköpslistan

Mycket uppför blev det och dessutom fanns det gott om stenar och rötter att hålla koll på!

Där uppe någonstans hägrar Marsfjällskåtan!

Vi korsade Svartbäcken – men det var nog inte Owe Törnqvists, Svartbäcken?! Ja, visst ja den finns i Uppsala: https://www.youtube.com/watch?v=TB6RXgLx9YA

Likheten med Svartbäckens Rödaste Ros är nog den högröda ansiktsfärgen! Det var varmt, svettigt och törstigt!

Fjällbäcksvattnet smakade gott, det är tur att det finns! Och vilken lyx att kunna få dricka det friska, fräscha vattnet direkt från bäcken!

Vi passade dessutom på att svalka av oss med det friska fjällbäcksvattnet. Skönt!

Nästan framme! Bara några hundra meter kvar!

Målet för dagen är nått! Marsfjällskåtan som byggdes av STF på 1930-talet.

Fin utsikt däruppe! Väl värd den, för vår del, rätt tuffa vandringen dit upp.

Kängorna fick luftas under fika-/lunchpausen!

Förutom kåtan med en vedspis och tofter att ligga på vid övernattning, finns det en vedbo och ett hemlighus. 

Väl ”hemma vid Frida” igen var det skönt att få svalka hela kroppen i älven som flöt förbi ställplatsen.

190724 Fatmomakke

Innan vi kom fram till Fatmomakke stannade vi till vid Norgefarargården i Klimpfjäll. Från Norgefarargårdens hemsida: Kulturmärkt timmerhus i byn Klimpfjäll byggt 1832 och 1860. För de fjällbönder som skulle till handelsplatserna Kroken och Mosjöen i Norge blev gården en naturlig anhalt med logi för bönderna och deras hästar. Här finns en sommarservering med råvaror från orten och en stallbutik med försäljning av Hantverk, presenter, souvenirer, naturprodukter, röding och öring.

Vi hade sådan tur så att just den dagen vi var där bakade de tunnbröd, så vi fick naturligtvis köpa en påse nybakat tunnbröd med oss.

Smakade härligt med lite stark, smakrik ost och en kall öl!

Så här står det i inledningen i Länsstyrelsens skrift om Fatmomakke: Fatmomakke i Vilhelmina kommun är en av landets 16 bevarade kyrkstäder. Platsen med kyrkan som samlingspunkt har under århundraden samlat samer, nybyggare och annan lokalbefolkning långt bort från dagens allfarvägar. Där har man gått i mässa, döpt sina barn, gift sig, samlats för möten och sammanträden, blivit undervisad, idkat handel, hållit föredrag och umgåtts. 

För den som är lite äldre och minns Lapp-Lisa, Anna-Lisa Öst kan det vara intressant att veta att hon skänkte pengar till en bönekåta som Frälsningsarmen ansvarar för i Fatmomakke. Lyssna på Lapp-Lisa och hennes största ”hit”, Barnatro, här: https://www.youtube.com/watch?v=VJKSgJ4rLO0

190723 Stekenjokkplatån

Vi vaknade upp mitt uppe på fjället efter en fricampingsnatt i stillheten och tystnaden på Stekenjokksplatån. I informationen om Vildmarksvägen står det: ”Att åka Vildmarksvägen är som att fjällvandra med bil!” Men vi tänkte att vi måste väl prova på att ta några egna steg också!

En Ljungpipare var tydligt irriterad på vår närvaro – antagligen hade den ungar i närheten.

Vi följde en skoterled rakt ut ”in the middle of nowhere”. Det var, förutom Ljungpiparen, alldeles tyst och stilla. Efter ett par km vände vi och gick tillbaka igen. De hägrande snöpartierna var alltför långt borta.

I kikaren såg vi att något rörde sig på toppen av fjället ”Domprosten”,  1014 möh. Det visade sig vid en förstoring av bilden som Sören tog att det var en ensam vandrare som hade nått toppen. Se bild nedan.

190722 dag 2 i Ankarede, dags för en ny äventyrsvandring

Vi valde här, liksom i Åre, den kortaste vandringsleden; den till Lejarfallet 4 km bort – vi får ju tänka på att vi är gröngölingar, eller pelikaner som en kompis skulle säga, när det gäller det här med vandring. (Pelikaner är tydligen fjällguiders epitet på nybörjare ;))

Det visade sig vara en förhållandevis lätt vandringsled utefter Lejarälven – och mysigt med älvens brusande som ackompanjemang till våra steg och myggens surrande.

Ett litet lätt duggregn och några tusen mygg gjorde sällskap med oss vid dagens etappmål: Lejarfallet – men vackert var det!

Det gick inte ens att sitta ner och njuta av att vara framme vid fallet – vi körde någon slags krigsdans med myggen, samtidigt som vi slängde i oss kaffe och mackor för att sen starta vandringen tillbaka igen.

Dagens belöning blev våffla med hjortronsylt och grädde på Ankaredes mysiga Café! Detta efter att vi hade tagit en välbehövlig dusch i det lilla servicehuset som fanns i anslutning till parkeringen – Ankarede fick många pluspoäng när vi väl hade upptäckt hur fint det var där! (Bortsett från myggen då – men en tur dit lite längre fram på sommaren eller tidig höst är nog toppen!) Det får det bli kommande år.

190721 Från Gäddede till Ankarede

Innan vi lämnade Gäddede tog vi en cykeltur in till byn för att handla lite och besöka turistbyrån för att få lite tips…

…lite engångstallrikar i affären (visst får man dra in på disk när man är ute och åker?!) och turistbyrån var stängd, det var ju söndag – tänkte inte på det!

Men utanför turistbyrån har man gjort ett ambitiöst projekt att visa upp fjällvärldens flora – många fina blommor fanns det där.

Dagens etappmål med husbilen fick bli Ankarede…parkeringen var lite anonym och inte så välkomnande så vi kände oss tveksamma till om det var värt att kliva ur husbilen för att kolla vad som fanns bortom parkeringen och de hundratal kärlekskranka bromsar (flygfän) som mötte oss och som sökte sig till värmen från bilens motorhuv.

Men det var tur att vi tittade in i själva samebyn! En fin kyrka, många välvårdade och även nybyggda kåtor fanns det i byn. Vi fick lära oss att Ankarede sedan många hundra år är en samlingsplats för samer och framförallt midsommarhelgen är den helg då man träffas där. I det lilla mysiga caféet fick vi tips om olika vandringsleder som utgår från Ankarede. Kanske någon etapp/vandringsled kan passa för morgondagen?

190720 till Gäddede via Hällingsåfallet.

Ett första ”måste” på Vildmarksvägen när man som vi kommer från Strömsund är Hällingsåfallet – men vägen dit lämnar mycket i övrigt att önska! Smal grusväg av tvättbrädekaraktär! Men det var många som var på väg till fallet 😉

Hällingsåfallet 45 meter, mäktigt 😊 Klicka för att se en läcker video…
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2424335967603190/

Sen kom vi till nästa övernattningsställe: Gäddede camping.

190719 På fjället Välliste vid Trillevallen.

På väg till Välliste som ligger efter vägen ner mot Vålådalen stannade vi för att få lite bilder på alla fina sommarblomster som växer vid vägrenen! Inte utan att man kommer att tänka på Wilhelm Petterson Bergers ”Intåg i sommarhagen”! https://www.youtube.com/watch?v=dc9TcHzcsVM

Efter gårdagens 5 timmarspass vid Storulvån…
…så blev det nu ett kortare men ack så mycket brantare klättringspass uppför Välliste fjället…det var riktigt brant! Men när vi väl var uppe på fjället fick en underbar utsikt mot bl.a. Åreskutan!

Vi valde att ta den tuffaste vägen upp! Här var det frågan om ”Kliv överlev, kliv…!”, Stanna och hämta andan, kliv vidare!

Men det var mödan värt! Det var vackert däruppe!

Utsikt från Vällista fjället, klicka på länken!
https://www.facebook.com/soren.svedin/videos/2423121131058007/

Väl nere vid Frida igen tog vi en lättare lunch innan vi fortsatte mot Strömsund – som räknas som startpunkten för Vildmarksvägen.

Vid hembygdsgården i Strömsund finns det en fin ställplats utan någon service förutom tillgång till toaletter vid Hembygdsgården. En nybyggd anläggning för latrintömning fanns vid brofästet. Så det funkade bra.

En morgonpromenad runt Hembygdsgården stugor hann vi med innan vi åkte vidare. Där finns bl.a. en staty av Jätten Jorm från Beppe Wolgers saga om Dunderklumpen! Läs mer om Dunderklumpen på https://www.stromsund.se/1484.html

Ett museum med många spännande saker bl.a. uppstoppade djur finns också på Hembygdsgårdens område.

190718 Vandring vid Storulvån

Nu var det så dags med det första riktiga försöket att vandra i fjällvärlden! Matsäcken med lunchmacka skall packas och övrig utrustning som kikare och skavsårsplåster ska ner i ryggsäcken. Myggmedel? Jo, det kan vara bra att ha!

Det började rätt lätt med en anpassad och lättillgänglig stig …

… som sedan övergick i en brantare och tuffare vandringsled – tufft för en otränad och något överviktig kropp! Men målet – att få uppleva att ha tagit sig upp på fjället ovanför trädgränsen för egen maskin var det som hägrade!

Många stopp för att hämta andan blev det och fikat med äggmackor smakade fint däruppe!

En hjord med renar syntes i snön på fjället!

Rätt stolt och nöjd över att ha klarat strapatserna så här långt! Nu var det ”bara” att gå ner igen! Och med lite tyngd som skjuter på så gäller även det på knän och leder!

Väl ”hemma” vid vår fricampingsplats igen efter att ha duschat och bytt om på Storulvåns Fjällstation var det gott att få pusta ut med ett glas vin!